Om mig, och varför den här webbplatsen handlar om tre biljetter
Jag heter Xaver Obermeier och jag går runt med folk i München på heltid. Jag växte upp två spårvagnshållplatser från Odeonsplatz och går fortfarande genom Hofgarten i stället för runt den, så jag vet att gruset är snabbast och att nästan ingen förstår att trädgården är gratis. Sajten finns på grund av ett samtal som jag har vid Residenset ungefär en gång i veckan, och det börjar alltid på samma sätt: någon håller i fel biljett, eller står vid fel ingång, eller båda delarna.
Det enda du behöver veta innan du kommer
Residenset i München är inte en enda sevärdhet. Det är tre separata biljettbelagda platser på samma adress: Residensmuseet (Residenzmuseum), Skattkammaren (Schatzkammer) och Cuvilliés-teatern. Slottsförvaltningen prissätter dem var för sig på sin egen taxesida: ungefär tio euro vardera för museet och skattkammaren, några euro för teatern, en parbiljett för de två första och en biljett för alla tre för omkring tjugo.
Och delarna har inte samma öppettider. Museet och skattkammaren har öppet alla dagar på året utom fem. Teatern har det inte: under större delen av året är den stängd på vardagsförmiddagar och öppnar klockan 14:00, vilket förvaltningen skriver på sin egen sida med öppettider. Så folk köper kombibiljetten klockan halv tio, går igenom museet, promenerar bort till teatern vid lunchtid och står framför en låst dörr med sin giltiga biljett i handen. Jag har sett det hända. Därför inleder sidan med öppettider med teatern i stället för att gömma den.
Ingångarna är den andra halvan av saken. Det här kvarteret har fler än en entré och de är inte utbytbara: museet och skattkammaren delar en på sidan mot Residenzstraße och Max-Joseph-Platz, teatern har sin egen, och det har Allerheiligen-Hofkirche också. Recensenter beskriver hur de gick runt hela byggnaden innan de hittade rätt. Det står på sidan om hur du kommer in, och den är den näst mest användbara sidan här.
Vad kassan säljer, och vad jag kan hjälpa till med
Inträde säljs i palatsets egen kassa, samma dag, utan bokning. Palatset säljer sina egna biljetter, i sin egen kassa och i sin egen butik, och det som listningarna tillför är den del som kräver ett datum: en guide med biljetterna inbakade, ett privat sällskap eller en kvällsplats. Alla under 18 år kommer in gratis, liksom äldre elever och studerande med giltigt kort från en allmän eller yrkesinriktad skola.
Audioguiden ingår i biljetten. Förvaltningen ger ut den på nio språk för museet och skattkammaren, utan kostnad, och den täcker inte teatern, som är just det rum där en levande guide förändrar besöket mest. Om du har läst någonstans att audioguiden kostar pengar i det här palatset gäller det ett annat bayerskt palats med en annan policy. Garderoben är också gratis, vilket spelar roll eftersom väskor över en angiven storlek inte får tas med in och måste lämnas någonstans.
Och Hofgarten är öppen för alla. Den ingår inte i någon av de tre biljetterna, och en varm kväll är den den bästa promenaden på den här adressen, ett naturligt slut på en eftermiddag i Residenset (trädgården).
Vad folk faktiskt bokar här, och det förvånade mig
Musik. Av de 908 betygen på de elva Residens-listningar jag har kommer 658 från efter en konsert, nästan tre fjärdedelar. Lördagstimmen i det gamla hovkapellet har 389 betyg på egen hand, mot 190 för den guidade visningen som tar dig genom hela byggnaden. Dela dem så får du 2,05: konserten har betygsatts mer än dubbelt så ofta som turen.
Det hade jag inte väntat mig och hade aldrig gissat. Det ändrade vad den här sajten handlar om. Man kan höra den här byggnaden lika väl som man kan se den, i kapellet, i rokokoteatern eller i Max-Joseph-Saal. Därför är konsertsidan en huvudpelare här och inte en fotnot, och recensionssidan inleds med räknestycket i stället för med ett vittnesmål.
Var sajtens fakta kommer ifrån
Priser, öppettider, stängda dagar, audioguidens språk, väskregeln och fotoregeln kommer från Bayerska slottsförvaltningen, som driver byggnaden. Förvaltningens egna sidor med taxor och öppettider är vad den här sajten följer.
Två saker här är inte förvaltningens och märks ut varje gång de förekommer. Beskrivningen av platsen som Tysklands största stadspalats i innerstaden tillhör muenchen.de, stadens egen portal, och antalet rum, omkring 130, upprepas av staden och av reseguider i stället för att publiceras av palatset. Den engelska historien om Prinsessan Blanches krona hämtas från det publicerade underlaget, Wikipedia, snarare än från slottsförvaltningen, inklusive delen om att den sannolikt först tillhörde Anna av Böhmen, och skattkammarsidan säger det där den säger det.
Vad en tur omfattar hämtas från dess egen listningssida, läst till slutet i stället för avskummad från sammanfattningsrutan, och citerad direkt där den exakta formuleringen gör jobbet.
Tre val bakom sajten
Betygen här tillhör enskilda produkter, en guides två och en halv timme, en kväll med kammarmusik, en bussbiljett, och inte palatset självt.
De 113 skrivna recensionerna på den här sajten visar varje recensents namn.
Årskortet och 14-dagarskortet gäller för en lång lista bayerska sevärdheter. Kontrollera deras aktuella pris innan du köper.
Vem som betalar för allt detta
Det gör du, indirekt, och bara om du bokar något. En tur eller en konsert som bokas från en länk här ger mig en liten procentandel från plattformens sida, och ditt pris påverkas inte. Hela upplägget finns på sidan med information om affiliate-länkar.
Rättelser är de meddelanden jag svarar på först. Öppettider ändras, listningar skrivs om över natten, ett rum stänger för restaurering. Berätta för mig så ändrar jag sidan.